Våld i ungas partnerrelationer ska upphöra i Västra Götaland

Unga osynliggörs i arbetet mot mäns våld mot kvinnor

Våld i ungas partnerrelationer är ett strukturellt jämställdhetsproblem. Unga flickor och icke-binära rapporterar i högre grad än pojkar utsatthet för alla former av våld. Störst könsskillnad när det gäller utövandet av våld ses i utövandet av fysiskt, sexuellt och särskilt dödligt partnervåld, där näst intill alla förövare är manliga. Den senaste tidens undersökningar visar att unga löper mer än tre gånger så hög risk att utsättas för våld i nära relation än äldre befolkningsgrupper. Samtidigt riskerar unga att falla mellan stolarna i arbetet mot mäns våld mot kvinnor, som tenderar att fokusera på en vuxen kontext. Ungas särskilda livsvillkor och omständigheter som påverkar både våldsutövandet och konsekvenserna av våldet:

  • En stor del av våldet sker digitalt och överlappar våld utanför nätet, vilket gör våldet ständigt närvarande.
  • Ungdomstiden är en period som präglas av intensiv social inlärning, identitetsskapande och ökad autonomi gentemot vuxna. Att vara utsatt för eller utöva våld under den här tiden ökar risken för att våldet upprepas senare i livet.
  • Våldet sker på arenor där vuxna befinner sig och har ansvar att agera.

Intersektionalitetskoll

Kunskap om våld i ungas partnerrelationer behöver innefatta en förståelse för hur våldet påverkar olika grupper av unga. Ungdomar med könsöverskridande identitet, unga i samkönade relationer, unga med funktionsnedsättning och unga som lever i en hederskontext kan vara särskilt utsatta för våld i ungas partnerrelationer

  • Unga med könsöverskridande identitet eller i samkönade relationer kan exempelvis ha sämre tillgång till stöd, på grund av att insatserna är cis- eller heteronormativt utformade, vilket kan påverka huruvida stödet upplevs relevant eller tillgängligt.
  • Unga med funktionsnedsättning inkluderas i lägre utsträckning i våldsförebyggande insatser och enkätundersökningar. De kan också ha svårare att göra våldet känt och få tillgång till stöd.
  • Begreppet hederskontext brukar användas för att beskriva det sammanhang som bygger på hedersnormer, där individens anpassning till hedersnormerna är avgörande för både individens och kollektivets anseende i relation till omgivningen. Unga som lever i en hederskontext kan vara både offer och förövare av hedersrelaterat våld och förtryck. Exempelvis kan en ungdom själv vara bärare av dessa normer och utsätta sin partner för denna specifika våldsform. Ungdomen kan också vara utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck av sin familj och samtidigt vara utsatt för våld i sin partnerrelation. Det kan vara svårt att söka hjälp hos sina föräldrar och därmed också svårare att lämna relationen. Unga HBTQI-personer och unga med funktionsnedsättning som lever i en hederskontext kan vara särskilt utsatta och ha särskilt svagt stöd av samhället.

1. Kartläggning och analys

I detta avsnitt kan du läsa om ojämställdhetsproblem som påverkar våld i ungas partnerrelationer i Sverige på nationell och regional nivå. Vi gör bedömningen att dessa förhållanden med största sannolikhet återfinns i länets kommuner, oavsett kommunstorlek.

Du kan använda informationen här för att göra presentationer om vikten av att jämställdhetsintegrera er verksamhets arbete i arbetet mot våld, i det förebyggande, stödjande och brottsbekämpande delarna. Du kan även se det som uppslag att undersöka vidare lokalt.

Ojämställda förhållanden hos befolkningen som påverkar våld i ungas partnerrelationer

Det är svårt att bedöma den exakta omfattningen av våld i ungas partnerrelationer. Statistik är svår att jämföra eftersom olika undersökningar definierar och frågar om våld på olika sätt. På regional nivå saknas omfattande undersökningar som beskriver förekomsten av såväl våldsutsatthet som våldsutövande i ungas partnerrelationer. Nationell forskning indikerar att ungdomar och särskilt unga vuxna tycks vara mer utsatta för våld i nära relationer jämfört med vuxna. Var tredje ungdom i årskurs 9 uppger att de varit utsatta för våld i en partnerrelation. Flickor och ickebinära uppger i högre grad utsatthet än pojkar. Resultaten i de undersökningar som gjorts varierar. Mellan 18 – 59 procent av unga uppger att de någon gång utsatts för våld av en partner.

Internationell forskning lyfter att våld i ungas partnerrelationer oftare är ömsesidigt, där de vanligaste våldsformerna är digitalt och psykiskt våld. Samtidigt framkommer att pojkar i betydligt högre utsträckning utövar sexuellt våld. Flickor är i betydligt högre utsträckning utsatta för sexuellt våld, upprepat våld och känner oftare rädsla för sin partner.

En svensk studie från 2024 visar att dödligt våld är lika vanligt i ungas partnerrelationer som bland vuxna. Studien visar också att omfattningen av dödligt våld i Sverige mot kvinnor under 26 år är oförändrad, medan våld med dödlig utgång mot vuxna kvinnor minskat något. 97 procent av brottsoffren vid dödligt partnervåld mot unga är flickor som dödats av en manlig partner.

Den senaste tidens undersökningar visar att våld i ungas partnerrelationer ofta överlappar med annan utsatthet för våld, som i hög utsträckning är ett könat problem. Det är exempelvis vanligare att unga som utsatts för mobbning, eller som upplevt våld i hemmet också utsatts för eller utövat våld i en egen partnerrelation.

  • Det finns bristande organisatoriska förutsättningar för att förebygga och bekämpa våld i ungas partnerrelsationer.
  • Det är bristande samverkan kring frågan.
  • Bristande kunskap om våld i ungas partnerrelationer.
  • Kännedomen och kunskapen om förekomst och omfattningen av våld i ungas partnerrelationer är låg. Det finns ett stort mörkertal.
  • Liten tillgång till stödinsatser för unga utsatta eller utövare av våld.
  • Verksamheter har inga verkningsfulla rutiner för att upptäcka våld i ungas partnerrelationer. 
  • Förebyggande arbete mot våld i ungas partnerrelationer saknas eller har brister.
  • Anmälningsgraden av brott som begås med koppling till ungas partnerrelationer är låg.
  • Skolan framhålls återkommande som en central aktör i våldspreventivt arbete, där arbetet har flera kopplingar till skolans uppdrag och styrning, men saknar ofta förutsättningar att bedriva våldspreventivt arbete. Förebyggande arbete tenderar att ses som något som tillkommer, i stället för att integreras i ordinarie uppdrag.
  • Kunskapen om hur ungas särskilda livsvillkor och omständigheter påverkar våldets uttryck och konsekvenser är bristande. Det kan i sin tur påverka om och hur vuxna upptäcker eller responderar på våldet. Exempelvis påverkar ungas omständigheter vilka arenor som våldet utövas på, där det digitala våldet är utbrett och samtidigt överlappar med våld på andra arenor, som i skolan och i hemmet. Ett angränsande område till våld i ungas partnerrelationer kan också vara olika former av sexuell exploatering av barn och unga, där även våldsutövaren själv ofta är ung och ibland minderårig. Exempel på sådana former av våld är normalisering av sex mot ersättning eller ofrivillig sexuell exponering på nätet. Det ställer krav på verksamheters kunskap och förståelse för ungas verklighet, på nätet och i fysiska miljöer samt kunskap om lagstiftning, hos yrkesverksamma och hos unga själva.
  • Planeringen av stödinsatser för våldsutövare och våldsutsatta tar inte i tillräcklig grad hänsyn till ungas särskilda livsvillkor och omständigheter. Exempelvis är socialtjänstens befintliga insatser vid våld i nära relation ofta formade efter en vuxen kontext och tar inte hänsyn till det som särskiljer våld i ungas partnerrelationer. Ett annat exempel är att utsatt och utövare kan gå på samma skola, vilket kan minska viljan att söka stöd hos elevhälsan. Samtidigt är det digitala våldet ständigt närvarande, vilket gör att det inte finns några fredade zoner. För vuxna är ofta arbetsplatsen en fredad zon. Denna särskiljning understryker också skolan som en viktig aktör för att förebygga och bekämpa våld.
  • Våld i ungas partnerrelationer kan i många fall handla om individer som är både barn och unga vuxna. Antingen för att den som är utsatt och den som utövar våld har olika åldrar, eller för att ett barn hinner bli en vuxen under ett ärendes gång. Detta ställer krav på verksamheters förmåga att möta unga som är utsatta eller som utövar våld utifrån både ett barnperspektiv och ett vuxenperspektiv. Verksamheter kan utifrån flera dimensioner behöva utreda vilka utmaningar som finns kopplat till detta och hur de kan överkommas.
  • Tidigt, tvärsektoriellt våldsförebyggande arbete prioriteras lättare ned till förmån för akuta insatser. Förebyggande arbete som saknar förankring på hög ledningsnivå blir sällan långsiktigt hållbart eller tillräckligt resurssatt.

2. Planera och utforma arbetet

Delmål

Det regionala jämställdhetsmålet är stort och kan kännas svårt att konkretisera. Det är en god idé att bryta ner målet till delmål som känns mer nåbara och går att följa upp. Ett sätt är att använda de ojämställdhetsproblem som beskrivs ovan. Vilket ojämställdhetsproblem vill ni att ert arbete ska bidra till att lösa?

Målen kan ni använda för att skapa samsyn i er egen organisation om vad problemet ni ska jobba mot är och vad ni vill uppnå. Ibland kan diskussionen och vägen till att identifiera ett mål vara minst lika viktig som det slutgiltiga målet ni ska sträva mot.

Förslag på insatser

Bristande organisatoriska förutsättningar.
  1. Insatser som syftar till att förankra frågan hos högt uppsatta chefer och politiker.
  2. Insatser som syftar till att inkludera uppdraget att förebygga och bekämpa våld i ungas partnerrelationer samt frågor om sexuell exploatering av barn och unga i ordinarie styrning och ledningssystem.
  3. Insatser som säkerställer att arbetet mot våld i ungas partnerrelationer följs upp, utvecklas och kvalitetssäkras inom ramen för organisationens ordinarie systematiska kvalitetsarbete (vid behov kompletteras befintliga uppföljningssystem med nya lokala indikatorer för uppföljning).
  4. Insatser som bidrar till att arbetet mot våld i ungas partnerrelationer bedrivs i samverkan med närliggande områden (till exempel arbete med jämställdhetsintegrering, mänskliga rättigheter, barnrätt, brottsprevention och folkhälsa).
  5. Insatser som säkerställer att det finns en intern organisation som understödjer arbetet med att förebygga och bekämpa våld i ungas partnerrelationer.
  6. Insatser som säkerställer att det finns en tydlig ansvarsfördelning i organisationen gällande arbetet med att förebygga och bekämpa våld i ungas partnerrelationer.
  7. Insatser som säkerställer att berörda målgrupper (till exempel politiker, chefer, strategiska och administrativa funktioner och operativ personal) har mandat och resurser att utveckla verksamheten samt har tid avsatt för arbetet både innan, under och efter genomförandet.
  8. Insatser som säkerställer en formaliserad samverkan kring frågor som rör våld i ungas partnerrelationer mellan berörda verksamheter (externt och internt).
  9. Insatser för att säkerställa organisation och resurssättning av förebyggande arbete mot våld i ungas partnerrelationer
  10. Insatser som säkerställer att organisation och resurssättning av stödinsatser till våldsutsatta och våldsutövare även är utformade för olika grupper av unga.
  1. Insatser som säkerställer att frågan förs in i interna samverkansforum på strategisk och operativ nivå.
  2. Insatser som säkerställer att frågan förs in i externa samverkansforum där berörda aktörer ingår och har möjlighet att bidra i arbetet med att förebygga och bekämpa våld i ungas partnerrelationer.
  3. Insatser som säkerställer effektiv samverkan på strategisk och operativ nivå med civilsamhällesorganisationer som arbetar med frågan (exempelvis genom IOP – Ideellt Offentligt Partnerskap).
  1. Kunskapshöjande insatser om våld och ungas särskilda livsvillkor för berörda målgrupper (till exempel politiker, chefer, strategiska och administrativa funktioner och operativ personal). Insatsen kan innehålla moment som syftar att höja kunskapen om till exempel följande
    • Jämställdhetspolitiken och jämställdhetsintegrering
    • Jämställdhet, hur ojämställdhet uppstår och upprätthålls.
    • Sambandet mellan kön och andra maktordningar.
    • Grundläggande kunskap om våld och våld i ungas partnerrelationer till alla berörda målgrupper.
    • Fördjupad kunskap om våld i ungas partnerrelationer till verksamheter som möter unga (alla våldsformer, inklusive kunskap om den digitala dimensionen av våld och barn och ungas sexuella riskutsatthet).
    • Kunskap om hur våldet tar sig uttryck i den egna verksamheten och vad som påverkar flickor och pojkar, kvinnor och män inom verksamhetens sakområde (alla våldsformer, inklusive den digitala dimensionen av våld och barn och ungas sexuella riskutsatthet).
    • Kunskap om lagstiftning och lagens tillämpning rörande brott i ungas nära relationer (inklusive kunskap om brott som begås på den digitala arenan och brott rörande sexuell exploatering av barn och unga).
    • Kunskap om annan styrning inom området, exempelvis föreskrifter, allmänna råd, läroplansskrivningar med mera.
  1. Insatser som säkerställer en kontinuerlig kompetensförsörjning kring våld i ungas partnerrelationer bland berörda målgrupper (till exempel politiker, chefer, strategiska och administrativa funktioner och operativ personal som möter unga).
  2. Insatser som bidrar till en gemensam tolkning och förståelse av våld i ungas partnerrelationer och på vilket sätt frågan är relevant för verksamhetens kärnuppdrag.
  3. Insatser som bidrar till en gemensam tolkning och förståelse kring olika aktörers roll och ansvar i arbetet med att förebygga och bekämpa våld i ungas partnerrelationer (internt och externt).
  1. Insatser för att kartlägga och beskriva omfattningen av våld i ungas partnerrelationer (inklusive våld som utövas digitalt).
  1. Insatser för att öka kunskapen om omfattningen av våld i ungas partnerrelationer hos politiker och högt uppsatta chefer, med mandat att resurssätta arbete i berörda verksamheter.
  2. Insatser för att beskriva och analysera olika grupper av flickors och pojkars, unga kvinnors och unga mäns livsvillkor och omständigheter, samt tillämpning av den kunskapen i planering av stödinsatser vid utsatthet och utövande av våld i nära relation. Analys och planering av insatser bör genomsyras av ett HBTQI+, funktionshinder- och barnrätts-perspektiv, med särskild hänsyn till unga med svagt samhälleligt stöd.
  3. Insatser för att involvera målgrupper / ta tillvara målgruppers röster i planering och utformning av stödinsatser.
  4. Kompetenshöjande insatser kring att möta och motivera unga våldsutövare till att ta emot stöd.
  5. Insatser för att möjliggöra samverkan kring organisation av stödinsatser till unga (till exempel samverkansavtal, Ideellt Offentligt Partnerskap (IOP), med mera).
  6. Insatser som syftar förtydliga rutiner och kontaktvägar till stödinsatser för unga våldsutsatta och våldsutövare (Till exempel rutiner för orosanmälan).
  7. Insatser för att anpassa kommunikation om stödinsatser till att bättre nå olika grupper av unga (till exempel genom information som är inkluderande utifrån ett HBTQI+ perspektiv, som finns tillgänglig på fler språk, med bildstöd, på fler arenor och genom fler kanaler).
  1. Insatser som säkerställer förmåga att upptäcka och agera mot våld som upptäcks i förebyggande arbete samt i ordinarie verksamhet, samt hänvisa till vård-/stöd- och skyddsinsatser.
  2. Insatser för att verksamheter som möter unga ska börja fråga om våldsutsatthet och våldsutövande på rutin (inklusive digitala dimensioner av våld och sexuell riskutsatthet).
  3. Insatser som säkerställer ett gott bemötande och motverkar risken att våld i ungas partnerrelationer bagatelliseras eller ignoreras av vuxna i verksamheter som möter unga.
  4. Breda och (utifrån behov) specifika kunskapshöjande insatser till verksamheter som möter unga. Sådana insatser kan till exempel syfta till att öka kunskap om
    • Tidiga kännetecken, risk- och skyddsfaktorer för våld.
    • Rutiner och kontaktvägar till vård-/stöd- och skyddsinsatser.
  1. Kunskapshöjande insatser till barn och unga som ökar möjligheten att själv söka hjälp och stöd samt berätta om utsatthet eller utövande av våld.
  2. Insatser som syftar till att öka ungas tillit och villighet att söka stöd hos socialtjänsten. Exempel på unga med lägre tillit till det offentliga och hög utsatthet för våld är SiS-placerade unga tjejer.
  3. Insatser som vid behov förtydligar/skapar nya rutiner, kontaktvägar och strukturer för ansvarsfördelning hos aktörer inom och utanför organisationen. Sådana rutiner bör säkerställa
    • Att barn och ungas rättigheter och särskilda behov tillgodoses.
    • Kunskap om hur och när orosanmälan ska göras.
    • Kunskap om när, om och av vem vårdnadshavare kontaktas (vid orosanmälan för unga som misstänks leva, eller lever i en hederskontext, ska inte vårdnadshavare kontaktas, då det utgör en risk för den ungas säkerhet och trygghet.
    • Insatser som säkerställer att rutiner och arbetssätt implementeras, utvärderas och följs upp.
  1. Insatser för att kartlägga befintligt förebyggande arbete i den lokala kontexten (internt och externt).
  2. Insatser som bidrar till att det förebyggande arbetet mot våld bedrivs tvärsektoriellt och i samverkan mellan preventionsområden.
  3. Insatser för att kartlägga och analysera problemområden samt lokala risk och skyddsfaktorer för våld generellt och specifikt för våld i ungas partnerrelationer.
  4. Insatser som säkerställer förmåga och kunskap hos verksamheter att
    • Fånga upp och agera mot våld som upptäcks i förebyggande arbete, samt förmåga att hänvisa till vård-/stöd- och skyddsinsatser (till exempel förtydliganden av rutiner, kontaktvägar och ansvarsfördelning).
    • Tillämpa metoder och arbetssätt för systematiskt våldsförebyggande arbete på alla preventionsnivåer.
    • Motverka risken att våld i ungas partnerrelationer bagatelliseras eller ignoreras av vuxna i verksamheter som möter unga.

5. Breda och (utifrån behov) specifika kunskapshöjande insatser till verksamheter som möter unga och vårdnadshavare.

Exempel på insatser på olika preventionsnivåer, riktade mot olika målgrupper (val av insatser bör baseras på den lokala kartläggningen och analysen):

Universella insatser

  1. Insatser som syftar till att informera, medvetandegöra och kunskapshöja om våld i ungas partnerrelationer som riktar sig till hela befolkningen, en hel organisation eller en hel verksamhet.
  2. Insatser som syftar till att säkra kompetens hos yrkesverksamma för att kunna
    • Bemöta och samtala med barn, unga och vårdnadshavare utifrån perspektiv att främja barn och ungas hälsa, utveckling och inträde i vuxenlivet.
    • Upptäcka våld, se tidiga kännetecken, känna till risk- och skyddsfaktorer för våld.
  3. Fråga om våldsutsatthet och våldsutövande på rutin i samtal med unga.
  4. Insatser riktade till alla barn och unga som syftar till att
    • Främja hälsosamma relationer, samtycke och jämställdhet.
    • Motverka normalisering av våld i ungas närmiljöer, inklusive digitala miljöer.
    • Öka ungas kunskap om olika typer av våld, begränsande normer, rättigheter och tillgängligt stöd.

Selektiva insatser

  1. Insatser särskilt riktade till grupper eller individer med ökad risk för att utsättas för eller utöva våld (till exempel tidigare/annan utsatthet för våld).
  2. Insatser som syftar till att säkerställa särskild kompetens hos berörda yrkesverksamma och aktiva inom civilsamhället i närmiljön att adressera och bemöta frågor om våld, jämställdhet, könsnormer, rättigheter, lagstiftning, utanförskap samt tillgängligt stöd i insatser till unga killar med riskfaktorer för våldsutövande.
  3. Insatser som syftar till att säkra kompetens hos berörda yrkesverksamma att göra risk och säkerhetsbedömningar (till exempel i mötet med individer som utöver ökad risk för våldsutövande eller våldsutsatthet i en partnerrelation också lever i en hederskontext).
  4. Föräldrastödjande insatser och föräldrarådgivning som syftar till att öka kunskapen om, samt förebygga och motverka våld i ungas partnerrelationer.

Indikativa insatser

  1. Stöd- och skyddsinsatser till unga utsatta för våld i en partnerrelation. Psykosociala stödsamtal, ombudsmannaskap i förhållande till myndigheter och praktisk hjälp vid sidan om skydd och skyddat boende.
  2. Stödinsatser till unga utövare av våld att upphöra med sitt beteende. Motiverande samtal till att ta emot stöd, behandlande samtal samt rättsliga åtgärder vid brott i nära relation.
  1. Upprätta och genomför kommunikationsinsatser som ökar kunskapen om brottsliga handlingar kopplat till brott i nära relation bland unga, hos unga själva och vuxna i ungas närhet.
  2. Länets aktörer genomför kunskapshöjande insatser om förekomsten av brott i nära relation bland unga, aktuell lagstiftning och rättsprocessen.
  3. Insatser som syftar till att skapa samsyn hos yrkesverksamma gällande verksamhetens ansvar i relation till lagstiftningen.
  4. Kunskapshöjande insatser riktade till yrkesverksamma om lagens tillämpning inom det aktuella verksamhetsområdet.
    Insatser för att stärka och värna barn och ungas rättigheter i en rättsprocess. Till exempel genom att säkerställa kvaliteten i målsägandestöd.
  5. Insatser som säkerställer att metoder och arbetssätt implementeras, utvärderas och följs upp.

3. Genomför och implementera

När ni kommit fram till ert utvecklingsområde/n är det viktigt att dokumentera och formalisera arbetet. Ska ni samverka med andra aktörer bör ni utforma arbetet tillsammans. Använd organisationens befintliga mallar eller dokument för verksamhetsplanering. Här finns ett exempel på en mall som ni kan använda som inspiration och vägledning

Mall för planering av lokalt/regionalt utvecklingsarbete

När ni har en färdig plan och tydlig bild över vad ni ska göra, vem/vilka som ska göra vad och varför ni gör det kan ni lägga fram den för beslut av relevanta lednings- och styrgrupper. Det är viktigt att det finns samsyn i er organisation om problemet utöver den arbetsgrupp/funktion som genomfört kartläggnings- och analysarbetet. Därför kan det vara bra att det redan från början finns ett beslut och mandat från ledningen att genomföra ett arbete med kartläggning, vars resultat sedan kan agera underlag för ledningsbeslut om – och resurssättning av – fortsatt utvecklingsarbete.

4. Följ upp och utvärdera

När du i slutet av strategiperioden ska utvärdera ert arbete med Jämställt Västra Götaland så bör det göras så långt som möjligt inom ordinarie system. Det är viktigt för att signalera att jämställdhet inte är en sidofråga. Utvärderingen av era insatser bör vara relaterad till det mål som ni har valt att arbeta för.

Samverkan och andra resurser

Flera aktörers verksamhet bidrar till att förebygga och bekämpa våld i ungas partnerrelationer men några aktörer har generellt större betydelse och möjlighet att påverka på området än andra. För att komma åt problematiken med våld i ungas partnerrelationer kan er organisation behöva samverka med andra aktörer internt och externt.

Skolan och elevhälsan är centrala aktörer i våldsförebyggande arbete, inom ramen för skolans värdegrundsuppdrag och arbete med jämställdhet samt skolans arbete med läroplanens skrivningar om Sexualitet, samtycke och relationer.

Andra viktiga aktörer och samverkanspartners är:

  • kultur- och fritidsverksamheter
  • funktionsstödsverksamheter
  • socialtjänst
  • hälso-och sjukvård
  • ungdomsmottagningar
  • barn- och ungdomspsykiatrin
  • Närhälsans UPH (Ungas Psykiska Hälsa)
  • Utväg
  • MUM (Mottagning för unga män)
  • Lokala BRÅ
  • Folkhälsoråd
  • Civilsamhället och föreningslivet är en viktig kunskapskälla, röstbärare och mötesplats för unga målgrupper. Unga som utsätts för eller utövar våld söker idag stöd hos civilsamhällesorganisationer i hög utsträckning. Särskilt hos organisationer som erbjuder lågtröskel-stöd som är digitalt och ofta anonymt.